lite av ingenting

Mitt liv med diagnosen IBM och lite annat smått och gott som dyker upp under livets gång.

Var tar tiden vägen???

Publicerad 2016-03-22 00:47:27 i Allmänt,

Jag fattar inte var tiden blir av helt enkelt. Jag tyckte jag skrev förra veckan men uppenbart är det mer än 4 veckor sen. Fattar ingenting. Ja ja iallafall. Livet rullar på ganska så bra för närvarande. Jag har ju tappat en massa kilo som jag helt säkert skrivit om innan. Är ju stolt såklart. 20 kilo nästan ju. Har lagt om min kost helt och hållet och har slutat röka också. 31 dagar sen för att vara ganska exakt. Har haft e-cigaretter när det blivit som mest jobbigt. Saknar mest att blåsa ut rök och det får man göra med e-cigg. Har superlåg nikotinhalt 6 mg och vissa utan nikotin så. Fast jag tror det är dumt i längden. Vanan är ju det som inte försvinner när man har dem som substitut. Har sån jävla tristess på kvällarna bara. Det är mest det. Saknar någon i mitt liv men samtidigt vill jag inte dra in någon i den här skiten och det märks nog på mitt sätt att bemöta människor. Tror jag är ganska kylig faktiskt. Har satt upp en spärr mentalt. Utan tvekan. 
Jag tränar på för fullt och min styrka har blivit så mycket bättre. Förutom greppet då förstås som jag inte lägger ner alltför mycket tid på. Vet inte riktigt hur jag ska träna händerna. Har inga bra övningar och inget tålamod för jag vet inte hur jag ska göra. 
Ska börja med PT nu också för att bli pushad lite lite till. Det jag går på idag fungerar bra men jag vill ge lite lite till. Ser fram emot det. Köpte en yogaboll på Intersport men den var lite liten så imorgon bytar jag den till en lite större. Mycket nytta man kan ha av en sådan. Ser inte att framtiden är så nattsvart längre. Det finns hopp och vill man så går det. Är inne på min 3:e IVG behandling nu och var där idag och ska in i morgon igen. De har frågat mig om jag märker någon skillnad men jag är ju osäker på om det är träningen, viktnedgången,koständringen eller behandlingen jag får som gjort skillnad. För visst går det på rätt håll.  Fast idag märkte jag något positivt nämligen det att lederna i fingrarna hade blivit mjukare efter behandlingen. Stramade inte lika mycket och känns inte så stora och tjocka liksom. Har tränat med min lera de senaste 2-3 dagarna och då har jag märkt hur stela de faktiskt är så därför lade jag nog märke till förändringen mer idag. Jag tränar andra övningar här hemma också mellan passen på Hiso och jag måste sägs att jag trodde inte det skulle göra så mycket skillnad som det gör varje gång jag är där. Märker det mest markant på styrketräningen. Ena veckan kan jag inte göra en övning och sen nästa vecka så VIPS så fungerar det. Just för att jag också tränar hemma. Mest magövningar, armstyrka och benstyrka. Inga långa pass heller men koncentrerade övningar på specifika område. Jag är ju absolut ingen expert. Långt ifrån men jag vet ju hur det ska kännas när det tar på rätt muskler så att säga. Är det jobbigt och stramar där man vill och där man tänkt då är man definitivt på rätt spår. Likadant med stretchingen. 
Fick veta av en av sjuksköterskorna på neurologen också att de kommit fram till nya rön ang nervändar som växer ihop i kroppen men inte i huvudet pga ett speciellt ämne som bara finns i vår skalle. I korta drag. Mycket mycket intressant för alla neurologiska sjukdomar såklart. Så det händer lite grejer trots allt på medicin och forskningsfronten. Känns betryggande. Jag har hopp om att det under min livstid kommer en bromsmedicin iallafall. Absolut säkert. 

See ya!!!


🐤🐔🐔Och glad påsk såklart. 
Tjejer glöm inte kvasten så ses vi på Blåkulla hoppas jag. 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela