lite av ingenting

Mitt liv med diagnosen IBM och lite annat smått och gott som dyker upp under livets gång.

Ganska positiv ändå.

Publicerad 2016-09-04 08:19:05 i Allmänt,

Jag var hos tandläkaren i onsdags och fick göra om en operation i nedankäken som inte blev så lyckad förra gången. 5 stygn sydde hon med och de rotade ganska rejält i ca 1 timme och ändå har jag haft förvånansvärt lite ont Fick penicillin denna gången och allt verkar vara som det ska. Förra gången kände jag i princip redan när bedövningen släppte att det var något som inte stämde.
Om 2 v åker jag till Mallorca 1 v med min pappa. ALL-INCLUSIVE minsann så det ser jag verkligen fram emot. På tisdag ska Selma ta tandsten och jag var och kollade Idas knäskålar och även om dem var lite lösa så var det inget som behövde opereras ÄNNU!! Många mindre raser har detta problemet tydligen men ibland blir det liksom inte värre än vad det är så jag hoppas på det. Hade fått ner henne 1/2 kg också. Inte speciellt mycket kan kan kanske tycka men på en sådan liten hund gör det stor skillnad. Hon ska ner 2-3 kg till tänkte jag. Tyckte ändå eller blev väl lite besviken på att det inte var mer ändå men huvudsaken är att hon inte gått upp. Och saken är den att det märks på Ida. Hon är lättare på något sätt. Går lättare och springer gärna vilket hon inte gjorde innan så jag berömmer mig själv lite ändå. Jag har verkligen varit stenhård med maten men de har fått ben och sådär så veterinären sa mej inga ben heller. Fast det tycker jag är att ta i. Kommer fortsätta ge något ben då och då. Något tycker jag dem ska ha extra. De får kanske 1 ben i veckan. Inte hela världen. Selma var nere på sin idealvikt igen iallafall och veterinären sa att hon var perfekt. Kommer dra åt svångremmen lite till på Ida så hoppas jag det ger lite snabbare och mer effekt.
Trillade för 1 1/2 v sen igen på jobb och området kring bröstet fick sig en rejäl smäll som först nu börjar bli ok. Inte alls så illa som i klagshamn men ändå inte roligt alls. Varje andetag jag drog så gjorde det jätteont. Höften såg ut som en melon i regnbågens alla färger. Jättesvullen och alla möjliga färger. Trillar ju platt fall eftersom inte armar och händer hänger med. Normalt när någon trillar tar man ju emot med händerna men inte jag nej. Drt är något tjalla på linjen där tydligen. Jag har tänkt tillbaka på de gånger jag trillat och kommit fram till att då jag är som mest benägen att trilla är faktiskt när jag står still. Alltså när jag vänder mig och ska börja gå från stillastående tex. Tror möjligtvis att jag är mindre försiktig då än när jag "travar" på i lite fortare takt och rent logiskt tror man väl inte man ska slå sig halvt fördärvad när man står stilla så blir drt troligtvis att jag är lite mindre uppmärksam på hur benen "fungerar". Jag har också märkt att balansen blivit lite sämre.
Iallafall efter jag trillade senast så fick jag ett totalt sammanbrott. Jag grät som ett barn i säkert en halvtimme och det blev väldigt starka känslor som kom fram. Ångestliknande och i panik nästan. Jag ville faktiskt bara dö!!! Det är ju hemskt att säga för jag brukar alltid säga att de som säger att dem vill ta livet av sig vill bara ha uppmärksamhet. Jag står fast vid det men känslan var väldigt jobbig. Jag hörde mig själv säga det högt och blev nästan rädd för mig själv i det läget. Jag har förträngt så mycket och samtidigt tog jag det som hände i Klagshamn väldigt lätt. Jag var klart i chock men ändå relativt lugn och jag vet jag tänkte efteråt " vad konstigt att jag inte reagerade mer ändå" jag menar det var ju ganska illa den gången. Bet ju sönder hela läppen bland annat. Och jag vet också att tanken slagit mig att allting kommer att hinna ifatt mig. Känslomässigt alltså. Har nog inte riktigt accepterat hur illa det faktiskt är och när man trillar blir det ett uppvaknande på ett ganska brutalt sätt. Såklart spelar ju säkert maktlösheten, ovissheten, rädsla och ilska också in och är man som jag inte "van" vid att hantera sina känslor precis så trycker man undan och trycker undan för att man ska vara så förbaskat stark hela tiden. Och det har funkat ok väl för mig men nu blev det bara för mycket. Någon drog ner rullgardinen och det blev totalt NATTSVART i mitt huvud. Verkligen beckmörkt. Min stackars kollega fick stå och hålla om och trösta mig när jag grät hysteriskt som ett litet barn. Det tog mig flera timmar innan jag blev mig själv fullt ut igen. Hela jag skakade okontrollerbart. Tappade andning och sunt förnuft och allt det där som är jag i vanliga fall. Jag har aldrig upplevt något liknande och jag säger bara stackars dem som lever med panikångest på en daglig basis. Så skulle jag inte vilja ha det och har verkligen sympati med dem som lever med detta. Då kan jag faktiskt förstå och tom ursäkta om man funderar på att ta sitt eget liv. Även om jag tycker det är fruktansvärt egoistiskt på något sätt.
Jag tycker jag blivit lite lite starkare i benen och armarna trots det lilla missödet häromveckan. Sitter varje kväll med min "griptång" och tränar med den. 12•3 repetitioner. Gör också en typ av benlyft eller fotlyft blir det väl förstås. Jag lyfter hälen från golvet och ner igen. Upp och ner upp och ner 12 ggr och 3 omgångar även här. Tredje övningen jag gör är att jag försöker komma så långt ner som möjligt med knäböj och sen upp igen. Som att sätta sig fast ändå inte hela vägen. Jag har sängen under mig om och när jag tappar styrkan. Fjärde och sista är armhävningar mot dörrkarmen. Inga superarmhävningar men ändå med kroppen som tyngd och en viss lutning så det blir lite motstånd. Hade träningsvärk i armarna de första dagarna. Den här rutinen har jag gjort nu i 7-8 dagar så inte länge men det har redan gjort skillnad tycker jag. Sen så klart har jag ju mitt nya favoritintag. PROTEINPULVER!!! Bästa uppfinningen någonsin. Vann tom ett paket med kanelbullesmak i en dela tävling på Instagram/Facebook. Hur roligt som helst. Jag som aldrig vinner något annars. Och det är så gott. Man kan ha det till mycket. Baka med det, Göra shakes, göra puddingar, gröt, pannkakor mm. Bara fantasin sätter stopp för vad man kan använda det till. Inget fett och inga kolhydrater så hur bra som helst. Plus att jag får vätska i mig. Jag är ju så dålig på att dricka annat än kaffe. Nu börjar Hiso träningen igen nästa vecka. ÄNTLIGEN säger jag. Ska bli skönt att komma igång igen ordentligt. Jag har ju hållt mig flytande med min PT under sommaren men nu blir det utöver det simning på tisdagarna, styrketräning torsdag och vattengympa på lördagen så fullt upp.
Jobbat några pass nu några veckor. 1 gång i veckan a 4 timmar. Passar mig perfekt!!! Jag är verkligen glad nuförtiden när jag ska till jobb och längtar verkligen. Skönt att vara lite behövd och efterlängtad framförallt av många kunder.
Höll ju på att glömma det viktigaste.
Fick duschkabinen insatt för några veckor sen. Så praktiskt och smidigt att duscha nu. Vilken skillnad. Är tacksam att jag fick igenom också detta av Malmö stad. Köpt nytt högre köksbord och stolar och fick ett nytt soffbord av mamma i födelsedagspresent. Nu känns mitt hem komplett och jag är nöjd. Inget begagnat längre utan allt är nytt. Inte för att det är något fel på begagnat men jag har haft begagnat nu i 10 år så då är det roligt med lite nya grejer. Det var absolut inget fel på det jag hade innan men köksstolarna såg inte roliga ut med dem stora förhöjningsklumparma på benen!! Soffbordet och även köksbordet var det ganska mycket märke på. De nya köksstolarna är mer som barstolar men med ryggstöd såklart och det blev jättefint med ett högre köksbord. Även om det inte är världens största bord till ytan så är det som gjort för mig i detta läget. Mycket bekvämt att sitta nu. Och köket blev så mycket luftigare. Köpte ny lite mindre köksmatta också. En sak till ska i köket innan jag är helt nöjd. Lite nya gardiner sen är saken biff. Och en privat kock hade ju inte varit fel heller. 😂😜😜
Ha nu en bra söndag alla och njut av livet.
Tills nästa gång......
See Ya!!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela